Vill redan nu säga till alla gravida därute att ta av sig sina ringar på fingrarna innan ni blir too fat! Jag ville absolut inte ta av mig min vackra, fina förlovningsring men blev påmind om att göra det i måndags när jag träffade min nyförlösta vän. När jag kom hem provade jag först att ta av den själv men tydligen hade mina fingrar hunnit bli för feta så jag bad Mange prova. Vi stod länge inne på badrummet och provade med diverse trick såsom vatten och babyolja, men jag bara skrek och det kändes som om fingret skulle gå av. Ted stod stirrandes och gapandes i hallen och frågade vad vi höll på med. "Mammas ring sitter fast för att mamma har blivit för tjock, gubben!!" sa jag helt rödblommig, svettig och andfådd. Vi avbröt försöket då jag nästan började grina. 2 dagar gick. Tittade varje dag förundrat på mitt tjocka finger och min vackra ring och ville INTE att guldsmeden skulle kapa av ringen för att göra fingret fri. Det hände min kära mor. Samma kväll sa jag till Mange att nu ska ringen av. Vi kylade först fingret med en iskall Jäger-flaska sen började Mange lirka lite. Gjorde förjävla ont så vi smetade in fingret i babyolja. Jag blundade hela tiden. Pulsen steg i fingret och det kändes 100 kilo tungt. För en kort stund kändes det som att det gick att dra av ringen så jag skrek till Mange "Dra ut den, det går!!!" "Men fingret är ju nästan blåsvart!!" sa han. "Ja men draaaa bort deeeen!" skrek jag och han tog i för kung och fosterland och till slut lossnade den! 

Nu var det längesen jag bloggade. Har inte tänkt så himla mycket på bloggen heller men när jag väl gjort det så har jag fått lite ångest över att jag inte skrivit. Det är ju ändå roligt att skriva ner vad som händer och sker i ens liv. Alltid kul att gå tillbaka och läsa senare.