Snart prick 8 veckor sen man låg där i rum nr 6 på förlossningen och kalvade. Eller ja, kalva och kalva.. Det blev ju tillslut en Joel Cohen för mig, dvs när en kirurg med stora starka händer sliter upp bukväven och allt därimellan med sina finurliga fingrar. Trevligt? Nej. Effektivt? Ja. Idag var vi hos barnmorskan jag haft under hela graviditeten igen. Senast jag var där då var man superduper gravid och less att bebben aldrig kom ut, idag satt man där och var riktigt stolt över sin lilla prins. Hon sa att jag egentligen har gått igenom 2 förlossningar. Först att jag gick igenom hela öppningsskedet med värkar och sånt, sen att jag krystat i över en timme så att lillbubben nästan var ute, fått tång i puppan och som grädde på moset fått en katastrofsnitt på det. Jag frågade henne om varför han inte kom ut. Hon kunde ju såklart inte svara på det men när hon tittade i journalen så stod det att Ted låg med huvudet vidöppet. Han hade alltså ansiktet vänt uppåt, inte nedåt ändtarmen (som är det mest vanliga). Det innebär att det krävdes mer plats för han att komma ut eftersom den stora delen av huvudet skulle komma ut först. Inte undra på att det var så kämpigt att krysta där på slutet och gick så tungt för doktorn att dra ut honom med tången. Ja herregud vad man har gått igenom. Typiskt att det skulle drabba en sån känslig person som mig. Tar längre tid att smälta då. Mange och jag pratade lite om förlossningen i helgen. Tydligen så stack Ted's lilla hårlock ut genom puppan. Barnmorskan och ankorna sa tydligen det men jag har inget som helst minne av det, hade sån panikfokusering under krystandet. Men när fick höra det så bröt jag ihop, kände mig ÄNNU mer världelös över att jag inte lyckades trycka ut han. Fan.. Åh vilken otrolig jävla känsla det är..  Caroline af Ugglas sa ett sånt jäkla bra uttryck som stämmer så bra in på hur jag känner mig ibland; ÅNGEST I SOLEN. Alltså allt och alla runt omkring är kanonbra men själv har man sån satans ångest. Barnmorskan sa nu att förmodligen kommer dom röntga mitt bäcken när vi ska till förlossningen i september och se om jag hade för trångt bäcken, att det var därför han fastnade. Dom sa flera gånger under förlossningen att Ted skulle komma över "ena kanten", att det var därför han aldrig kom ut, men det står inte ett skit om det i journalen. Det tyckte barnmorskan idag var himla konstigt. Sånt ska ju skrivas upp! Egentligen skulle Ted ha varit ute kring kl 00, inte 03 sa barnmorskan idag. För jag var helt öppen och startklar då. Så där låg man och "plågades" i 3 timmar extra. Varför? Det vet vi inte. Men det ska förlossningsgänget få förklara den 10 september. Kan tillägga att tång-såret Ted har i pannan har inte gått bort och om man känner där så känner man att det är intryckt. Förlossningsskada med andra ord.

Älskling<3

Håret före

Håret efter


Over and out
M