Hela natten har jag legat på spänn. Vicky låg ju inne på förlossningen och jag låg och väntade på ett sms om hur det gått. Ted vaknade klockan 03 och var hungrig så jag matade han sen la vi oss och sov lite till. Jag matade han igen vid 06 sen somnade vi om igen. Vaknade klockan 07 av att mobilen plingade till. Det var Vicky som skrivit att ponken äntligen kommit. Grattis gumman! Jag tycker det var så roligt att vi fick samma rum på förlossningen. Hihi!
Jag tittade på "Barnmorskorna-Norge" igår. Det var en tjej som fick göra akut snitt precis som mig också fick man se lite från operationen. Då mådde jag dåligt. Man fick se hur dom sprättade upp buken också körde en doktor ner händerna och "grävde" ut bebisen. Tänk att dom gjorde så med min mage, nu tycker jag synd om min mage. Nej jag vet inte om man nånsin kommer hämta sig psykiskt från förlossningen. Jo man kommer ju göra det men nu känns det sjukt jobbigt att tänka på den. Får flashbacks ibland och mår skit. Doktorn som försökte dra ut Ted med tången sa så här när jag låg i panik och grät under krystvärkarna: "det kommer kännas som att puppan och stjärten spricker sönder helt, men så är det inte". Dumma kossa! Hur fan kan man säga så till en som är livrädd!? Vårdpersonal ska kunna lugna en i en paniksituation, inte göra den värre.
Idag ska vi till BVC för andra gången. Han vägde 3777 förra veckan och var 50,5 cm lång. Undra hur det är den här veckan :) Vår lilla bergsgorilla, hihi!

   

Over and out
M