*Förlossningsberättelse*

Publicerat: 2009-06-05 Kl: 16:29:47 | I kategori: ♥ Ted 0-1 år ♥

Meningen "det blir aldrig som man tänkt sig" sammanfattar min

förlossningen på ett bra sätt.
Klockan 09:00 söndag den 24 maj skulle jag alltså sättas igång. Vi

möttes av en trevlig undersköterska som visade oss till rum nr 6

(haha). "Ja, det är alltså i det här rummet det ska hända" sa jag.

"Hihi, ja.." sa hon och var sådär supertrevlig. Hon bad om leg och

patientbrickan. Under tiden sprang Mange ner till bilen och hämtade

BB-väskan. Jag hade sagt åt han att lämna den i bilen och hämta den

sen när förlossningen var igång men undersköterskan sa att vi skulle

ha den där ända från början. Vi satt där i rummet och väntade. Efter

ett tag kom en barnmorska och satt en ctg-kurva på mig. Låg där i

minst 30 minuter, lika tråkigt som förra gången dom gjorde det. Hon

tog ctg-resultatet till doktorn och sa att han skulle komma om en

liten stund. Den stunden var 50 minuter. Mange och jag hade så tråkigt

och jag var så nervös så vi började rita fula gubbar i

anteckningsblocket jag hade stoppat ner. Knack på dörren klockan 10:40, in kommer

barnmorskan och doktorn. Lägger mig i den där sängen sen sätter han

igång och gräver i puppiluran. Han var då hårdhänt och ville inte

höra att jag sa aj minst 10 gånger. Han och barnmorskan pratar precis

som dom gör hos tandläkaren, dvs att man inte fattar ett jävla skit.

Barnmorskan ger han en lång beige-färgad pinne. Han kör in den i

puppiluran och helt plötsligt hör man ett litet knäpp sen känner jag

hur det rinner nåt varmt forsar ut. Klockan var då 10:49 och vattnet har alltså gått. Sen satt han i nån grej på Ted's

huvud för att se hur han mår. "Nu får du byta kläder och allt i

sängen" sa han på invandrarsvenska. "Eh.. okej, det gör väl

fotfolket".. tänkte jag. På med nättrosor (usch) och en 6:a blöja.

Kände mig som gammfolket på jobbet. Det sipprade ut fostervatten hela

tiden under hela förlossningen och speciellt när jag fick värkar.
 "Gud vad äcklig jag känner mig! Nu vet jag hur gamlingarna på jobbet

känner sig. Fy fan. Härdanefter ska jag byta blöja på dom mkt oftare"

sa jag flera gånger till Mange. Kände mig riktigt ofräsch. Rocken man

skulle ha på sig sket jag i från början för jag tyckte det blev så

jävla svettigt men sen när dom sa att jag skulle ta av mig bh:n så

fick jag ta på mig den ändå.
Klockan 11:30 börjar det komma en massa värkar. Det kändes mest i ryggen

(trodde det skulle kännas mest i magen), jag som HATAR att ha ont i

ryggen! Värkarna kommer oftare och oftare så klockan 12:30 får jag

börja med lustgas. Gud så skönt det var när man fick in rätt teknik.

Jag var helt borta men hörde allt dom sa, var som i min egen lilla

bikupa typ. Jag kämpade på där med lustgasen men värkarna blev värre och värre och jag hann knappt andas mellan värkarna så Mange säger åt barnmorskan att jag vill ha ryggbedövning. Hon måste ju självklart gå ut och fråga doktorn först och det tog väl 20-30 minuter. Jag låg där och kråmade mig i sängen med lustgasen så jag såg aldrig när doktorn kom in, hörde bara att han bröt på finska. "Skjut ryggen som en katt, tack" sa han. "Hur fan gör en katt då!?" sa jag. Alltså jag hade så jävla ont och han bad mig skjuta ryggen när jag hade så jävla täta värkar. En undersköterska stod och höll i mina ben så jag inte kunde röra dom, snacka om panik, jävla kossa. Tack lustgasen. Efter en timme känner jag ingenting. Man såg på ctg-apparaten att värkarna var skyhöga men jag kände ingenting. Helt sjukt så jag frågade barnmorskan om det skulle vara så och hon sa att den bedövningen är så pass bra att det kan bli så. Å andra sidan blev jag nästan förlamad.. Jag kände inget från magen och neråt. Kunde ju vara uppe och gå och stå men jag kände inget när nån tog där så Mange blev väldigt besviken när han misslyckades med att kittla mig under fötterna, haha. Klockan 16:30 var jag öppen 5 cm och middag serveras. Får inte i mig så mkt men det var gott med lite energi. 17:45 var jag öppen 6 cm. Öppnade mig med 1 cm i timmen, det var himla bra sa dom för under igångsättningar brukar det ta längre tid att öppna sig. Klockan 18:50 kommer det in 3 pers, en doktor, barnmorskan och en undersköterska. Får lägga mig som under en gynundersökning för doktorn skulle ta ett mjölksockerprov på Ted. Hon kör in som en stor jävla dildo i puppan som hade en nål på sig så stack hon Ted i huvet och han blev självklart arg så hjärtljuden ökades, dumma doktor. Men det var ett viktigt prov. Sockret låg på 1,9. "Ett bra resultat kan aldrig vara fel" sa hon. Var även öppen 7 cm då. Började klia som tusan på kroppen (kan bli så av ryggbedövningen) och jag frös lite så klockan 20:00 tar dom tempen på mig som visar feber så jag får alvedon. Klockan 21:00 var jag öppen 9 cm och doktorn kommer in och tar ett till mjölksockerprov som låg på 2,3, även det ett bra resultat. Klockan 22:00 kommer barnmorskan in och ber mig ta tempen på mig själv (i stjärten). Det är inte så himlans lätt när man har sladdar över hela kroppen typ. Det visade sig att jag fortfarande hade feber så jag får antibiotika intravenöst. Eftersom jag hade feber så sa hon att vi måste stanna på BB i tre dagar efter förlossningen.. Klockan 23:30 har jag inte öppnat mig nåt mer så hon sätter i värkstimulerande dropp. Klockan 00:10 kopplar hon ur ryggbedövningen och lustgasen kopplas på för jag börjar känna värkarna ordentligt. Klockan 01:30 börjar krystvärkarna. Jag var mest rädd för öppningskedet innan och såg framemot krystvärkar för jag hade läst att krystvärkarna var nåt helt annat och att det skulle vara befriande att äntligen få "göra nåt". Det fick jag äta upp. Krystvärkarna gav mig mer eller mindre panik. Visste inte vad jag skulle ta mig till och det blev inte bättre av att barnmorskan var mesig. Mange var underbar som pushade på mig. "Vad FAN ska jag göra!?" sa jag flera gånger riktigt argt. Då smög hon sig fram och kläckte ur sig "när värken kommer då trycker du på". "Ja men HUR DÅ!? Det känns som jag ska skita på mig!!" sa jag helt panikartat. Då sa hon ännu mer mesigt "gör som du brukar när du är bajsnödig..". Jag låg där och tröck på "precis som när man är bajsnödig". Gud vad kämpigt det var. Jag låg där och försökte fokusera och tröck och tröck. Då kläckte barnmorskan ur sig "vad duktig du är Malin". Det lät så mesigt att jag ville dra till henne men gjorde det inte. Det gick en stund till och då sa hon "det är en liten blondin Malin". "Åh gud så skönt, hon ser huvet, nu kan det inte vara långt kvar, det är bara att trycka lite till.." tänkte jag och kände mig motiverad. Så fel jag hade. "Varför kommer den inte ut för!?" sa jag. "Det är en liten kant på ena sidan som han måste komma över" sa hon. "Vad i helvete!" tänkte jag. Hade legat och krystat i en timme. Orkade inte längre, var så satans slut. In kommer den "stolta" kvinnodoktorn igen. "Men guuud, ska hon in med den där jävla dildon igen!" tänkte jag. Då bad hon mig lägga mig i gynställning igen. Ja det är ju himlans lätt när man har krystvärkar, dumma kossa. Så började hon gräva och pratade samtidigt med dom andra ankorna (barnmorskan och undersköterskan), jag HATAR när folk pratar över huvudet på en och speciellt i det där skedet. "Vill du ha sugklockan" hörde jag barnmorskan säga. "Nej, jag vill ta tången" sa doktorn. "Tången!?!?!?!?". Jag fick sån jävla panik. Så skulle dom ge mig bedövning i puppiluran. En lååååång jävla spruta. Tur att jag inte såg den, men Mange gjorde det. Som jag skrek då, det måste ha hörts ända ner till Konsum i Haga. Ljudisoleringen på förlossningen måste ha gått sönder. Sen körde hon in tången i puppan. Det såg ut som två stora grillbestick sa Mange. Det kändes som det också. Fy fan vad ont det gjorde när hon körde in dom, trodde jag skulle dö. "När du får en värk nu, Malin, då drar jag i tången samtidigt. Ungen kommer vara ute på två drag" sa doktorn. Jag blev så arg att hon kallade Ted för "ungen". Lät inte alls bra. Ja så kom det värkar och jag tröck och hon drog. Hände ingenting. "Vi drar två gånger till.." sa hon. Jag tröck allt vad jag hade, ville bara få ut han men det gick inte heller. "Kommer han inte ut nästa drag då måste jag snitta" sa hon. Jag tog i för kung och fosterland men det gick inte att få ut han. Då utbröt värsta larmet. Alla tog tag i sängen och började springa med mig ner mot operationen. Kände att det kom värkar så jag frågade barnmorskan vad jag skulle göra. "Du får andas igenom värken" sa hon. Jag var så rädd. Har nog inte varit så rädd i hela mitt liv. Ner på operation stod massor med folk i gröna rockar och mask över mun, precis som på tv. En av mina största rädslor här i livet är att bli opererad och nu skulle jag bli det. "Du får klättra över på operationsbordet" sa en av doktorerna. "Ni får ju hjälpa mig" sa jag. Jag låg där och tittade i taket också kommer det en mask över mun på mig. En sliter tag i armen min och sprutar in nåt i handen. Det sista jag hörde var "har dom satt en kateter?".
Vaknar upp av att det står några kvinnor runt sängen och säger mitt namn. Kan knappt prata. "Vart är jag?" fick jag fram. "Du är på IVA, allt har gått bra". Kände att magen var borta och hade hemskt ont så dom gav mig nåt mot smärtan. "Vart är Magnus!?" sa jag. "Han är uppe på förlossningen med pojken". "Ja just ja.. Jag har fött barn.." kom jag på. En jävulst sjuk känsla. Jag somnade till för jag var så himla trött sen efter nån timme då körde dom upp mig till BB där Magnus och Ted var. Magnus stod där i dörröppningen med Ted och dom var så söta. Har aldrig varit lyckligare!



Over and out
M
    




Kommentarer
Postat av: Madde

Guuud jag ryser i hela kroppen när jag läser.

Hör av er nåt! =) Kram

2009-06-06 @ 18:34:56
URL: http://madolf.blogg.se/
Postat av: Angen

läste att du fick samma som mig med ryggbedövningen..jag domnade bort i högra sidan åsså kliade de så innibomben, också svällde benet..

vilken förlossningsberättelse..jag ryser!

men skönt att allt gick bra!!

2009-06-13 @ 13:15:37
URL: http://angenf.blogg.se/
Postat av: erica

käre värld! jag hade inte koll på att det var en sån traumatisk start i livet som lilleman fick göra! förstår verkligen att du behöver "tjata om förlossningen" som du skriver ;) tjata på! ler hoppas att ni mår tokbra nu iaf!!!



kram!

/e

2009-06-19 @ 00:32:30
URL: http://ejjapejja.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback