Idag när jag skulle hämta Ted på dagis så fick han som ett raseriutbrott. Han har fått det en gång tidigare och det är lika hemskt varje gång. Han blir som helt tokig. Skriker och grinar och vill inte sammarbeta för 5 öre. Jag vet liksom inte hur jag ska bete mig. Han lyssnar inte hur jag än pratar. Säger jag åt han på skarpen och blir riktigt arg så lyssnar han inte då heller. Det är riktigt hemskt! Jag riktigt känner hur gråhåren växer fram i skalpen. Huva. Som vanligt när han är en förgrummad onge så åker han in på sitt rum och får sitta där tills han blir snäll igen. Han satt väl ca 20 minuter idag efter det där raseriutbrottet. Han sa förlåt också satt han sig i soffan. Sedan somnade han där! Helt otroligt. Har inte hänt sen spädbarnstiden tror jag. Han var så söt. Förstår inte att han ska bli sådär rosenrasande att det tar så på krafterna. Men det är väl nåt som ingår i trotsåldern?

Au revoir
M