Klockan 03:07 för 2 år sedan låg jag där som en stor flodhäst var livrädd och visste inte vad som skulle hända. "Har ni satt en kateter?" sa nån snubbe. 3 minuter senare var Ted ute i "friska" sterila luften och bars fort ut till nåt rum brevid operationsrummet där Magnus väntade. Några timmar senare vaknar jag upp ovetandes om vart jag är. "Hjälp, hjälp!!" skriker nån gubbe brevid mig. Det jag ser är en kvinna som tittar på mig och säger "Malin, malin..". "Vart är jag?" säger jag, kan knappt prata har så ofattbart ont i halsen. "Du har fött barn nu. Du har haft en slang i halsen det är därför det kan göra lite ont att prata". Jaha, tänkte jag. Miljoner tankar i huvudet. Jag kikar åt vänster, där sitter nån droppanordning. Jag kikar ner mot magen och den är typ "borta". "Ja, just, jag har ju FÖTT BARN!! Eller ja, fött och fött. Men ute är han ju". "Vart är Magnus?!!" utbrister jag. "Han är på BB med pojken, allt har gått bra" sa kvinnan gladeligen. Jag sov lite till för jag var så extremt trött sedan fick jag komma upp till BB och träffa Magnus och Ted. Vilken lycka!

Nu har det gått två år. Helt otroligt underbara år och Ted är helt fantastisk! Världens busfrö med världens sötaste billjud! Hans födelsedag har varit kanoners och han är fortfarande uppe och leker med alla fina saker han har fått.




















Over and out
M