Idag var den stora dagen. Äntligen ultraljud! Vi var så förväntansfulla. Mange skulle hämta upp mig så vi skulle samåka dit. Han var aningen sen och jag trodde att vi skulle komma försent och få betala för besöket ändå. Men min karl är bäst på att köra bil så vi kom prick i tid :)
"Viklander", ropade barnmorskan upp. "Fan vad det lät läckert", tänkte jag. Ofta säger dom bara förnamnet.
Barnmorskan var stencool, men rummet var desto coolare. Hon hade en egen skärm som hon tittade på och vi hade en rakt framför oss, på väggen. Just då var skärmen tom. "Herregud, snart ska vi få se livet i min mage!", tänkte jag. Lyckoruset spred sig i hela kroppen. Hon smetade in min mage med sån där gel, satt den där lilla dosan mot magen och sen var det igång. Det går inte att beskriva känslan av att se sitt eget barn i magen.
"Det här är live-tv. Det ni ser på skärmen det händer precis nu", sa hon. "Ja inte är det ett reprisavsnitt av nån annans bebis", tänkte jag. Sen började hon köra den där grunkan över magen och förklara vad vi såg. Bebisen var så livlig. Vände sig flera gånger. Barnmorskan mätte det hon skulle och allt såg normalt ut. Mange och jag ville gärna veta vad det var för kön och hon tyckte sig se en pung och en liten snopp. Hihi. Lill-hjärtat. Bebisen försökte sträcka ut sig raklång i magen några gånger men det går ju inte men vi såg hur den försökte med benen, haha. Så söt. 
Barnmorskan flyttade tillbaka förlossningsdatumet från den 11 maj till den 8 maj.
Vi fick med oss två fina bilder på bebisen, det var lite svårt att ta några bra bilder eftersom den var så livlig hela tiden, sprattlade och försökte suga på tummen. Mammas lilla gohjärta :)
 
Over and out
M