Måndag den 25 maj klockan 03.10 kom våran lilla ponke till världen :) 3764 gram och 49 cm lång.
Mamma och pappa är så stolta och lyckliga att det inte går att beskriva. Fick stanna kvar på BB i tre dagar pga att jag fick feber under förlossningen och att den avslutades med ett akut kejsarsnitt. Har ont i magen men det blir bättre för varje dag. Det är så himla skönt att äntligen vara hemma!

  


Over and out
M

Natten till idag var inte rolig. Varken Mange eller jag kunde sova nåt, vi var så nervösa för vad som skulle hända idag. Vi somnade väl nån timme där sen gick vi upp vid 7. Gud jag var så nervös, mådde illa och hade ont i magen, blev inte bättre av att det var pissväder ute. Vi kom upp till ultraljudet till 8 som det var sagt. Det kom ut en kanske-varslad-person (hon var så dyster och tråkig) ut efter en stund och ropade in oss. Fick dra upp tröjan som vanligt också kletade hon på den där smörjan på magen, kände mig som en tjockis som skulle fettsugas. Hon körde igång med den där grunken över magen också fick vi se vårat lilla troll där på tv-skärmen. Han såg ut som en liten tjockis, hihi! Så gullig. "Ja här har vi en bebis som har lagt på sig" sa hon. Han beräknas väga ca 4 kg! Shit pomfrit! Skulle ha hållt mig och ätit kakor bara på lördagar som min barnmorska sa men hur enkelt är det då? Hur jag ska kunna kalva fram honom är en annan femma. Allt såg bra ut på ultraljudet och det fanns tillräckligt med fostervatten. Efter det fick vi gå in i ett annat rum och en annan barnmorska som skulle sätta ctg (cardiotocografi) på mig för att mäta barnets hjärtverksamhet och värkarnas styrka. Det var sååå tråkigt. Jag blev så satans uttråkad och kissnödig. Skulle ligga där i 20 långa minuter. Fick en grunk som jag skulle trycka på så fort barnet rörde på sig. Kändes lite småironiskt.. Efter det var klart så fick vi gå tillbaka till väntrummet och vänta på läkaren. Herregud, jag tror vi satt och väntade på henne i 30 minuter. Höll på att bli galen! Precis när jag sagt till Mange att vi skulle åka hem och skita i det så kom en alert kvinna ut och ropade in oss. Hon var sådär superglad (nästan för glad så det blir jobbigt). Hon babblade på om att allt såg så himla fint ut och att det är en sån livlig bebis så jag fick hoppa upp på britsen för att hon skulle gräva i puppiluran. Hon kände och kände och började göra en hinnsvepning! Fy fan vad ont det gjorde! Hon drog och utvidgade hinnorna. Huvaligen. Det blev inte bättre av att jag var kissnödig. Efteråt så frågade jag om det hade hänt nåt sen sist min barnmorska hade kännt. "Ja du är öppen 2-3 cm" sa hon. Gud vilken lättnad det var att höra det. Att det äntligen hänt nåt. Har det inte hänt nåt innan söndag så ska vi dit klockan 9 på söndagmorgon så sätter dom igång mig. "Ni har er bebis på söndag" sa hon. "Tack" sa vi glatt och åkte hem och sov den förlorade sömnen.


   



                                                               
                                                            Grattis Sofia på 22-års dagen!


Over and out
M

Nej jag får nog gå runt med bebisen i magen ett bra tag till, det HÄNDER JU INGET! Jag är så less nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag blir ännu mer less när folk ringer och frågar om man fött. Det är lugnt alla nyfikna, jag hör av mig när jag kalvat färdigt. Har vant mig riktigt ordentligt vid magen nu, det ser ut som den sjuker neråt mer och mer för varje dag som går.. Sjukt. Hoppas jag föder innan juni månad, hoppas, hoppas.. Ikväll har Mange match, Söders BK mot Lucksta. Kom igen nu Söder! Sitter och snackar med Anna på msn just nu, shit vad jag saknar Västerås-folket.. Anna, Viggo mfl.. När jag kalvat och kommit till ro ska jag ta mig en tripp ner och göra stan osäker, haha!

                                         
Jag och Viggo krogar           Jag och Viggo i utklädnads-                
i Västerås                                grejset innan studenten

Mammas butik i Västerås

            
Jag på Cinderella 13 juni        Så här går det när Mange och jag                       
2008.                                            är på krogen, haha!


Over and out
M

JAG VILL OCKSÅ KALVA! När ska jag få göra det då!? Sitter här och är stor som ett jävla radhus. Mange har sagt att för varje gång jag svär så förflyttas förlossningsdagen framåt, haha. Om man ska beräkna efter det så föder jag nånstans i slutet av maj just nu. Åhhh! Var hos barnmorskan nyss på "sista besöket" som det så fint heter. Allt såg bara bra ut, magen hade dock inte växt nåt sen senast, den är "bara" 34 i sf-mått. Magar brukar vara 35-36 när man föder. Mange frågade om man kunde påverka så att förlossningen sätts igång, då sa hon att vi skulle ligga med varandra, hahahahahaha! Min barnmorska är störtskön. Hon sa att samlag är en såkallad färdknapp. Spermierna har mkt prostaglandin i sig som sägs påverka barnet så att förlossningen sätts igång.
Jag hade så jävla ont i ljumskarna och puppan inatt att jag knappt kunde gå eller sova. Fan vad jobbigt det var. Har ont nu också men inte lika mkt. Barnmorskan sa att det var för att barnet tränger ner mer och mer i bäckenet och kommer på så sätt åt nerver. Alla dessa jävla nerver, hur mkt nerver har man egentligen?

Kom ut nu älskling! Vi längtar efter dig!


Over and out
M

Namn: Malin

Ålder: 20

Graviditetssymtom: Illamående, trötthet, humörsvängningar, hungrig/äcklad av mat.

Positivt gravtest i vecka: 5 tror jag

Då berättade jag för: Magnus, Anna-Karin 

Mamma och pappa: Mamma sa jag det till dan efter jag sagt till Magnus och pappa några dagar efter det

Mina bästa kompisar: Kommer inte ihåg. Anna-Karin fick reda på det samma dag iaf.

Min barnmorska hette: Ann-Kristin Vedin

Cravings: Calippo

Mat som fick mig att vilja kräkas: Lukten av kött

Illamåendet: Har varit till och från hela tiden

Mina första mammakläder: Har inte haft några typiska mamma-kläder. Tycker alla såna ser ut som en påse skit. Jag har gått in på Vero Moda och visat stor-kaggen också har dom visat mig snygga, bekväma kläder som jag köpt.

Första bebisprylen: Bebisboxen från Barnens Hus

Då kände jag första sparken: I vecka 17

Vi trodde/tror att bebisen i magen var/är:  Mamma sa att det var en pojkmage innan ultraljudet. Sen på ultraljudet så sa dom att det är en pojke.

Namn vi funderade på: Jag har sagt Max. Magnus säger Ted. Jag vet fortfarande inte vad jag tycker men Magnus står fast vid Ted.

Grejer som hände med min kropp: Blev tjockare, större bröst, läckte råmjölk ur brösten.

Så motionerade jag: Promenerade, renoverade, sprang runt mkt på jobbet (men det hör ju till), var ute och joggade också nån gång innan magen blev för stor.

Konstiga kommentarer jag fick höra: "Hej på're tjockis", "Kände du när Mange befruktade dig?"

Värsta gravidminne: Foglossning, humörsvängningarna, att inte kunna se underlivet för att magen är så stor.

Bästa gravidminne: När vi fick lyssna på hjärtljuden första gången, när man började känna sparkarna, ultraljudet.

Om barnet skulle födas nu räknas det som fullgånget.
Barnet är moget och väl förberett för livet utanför livmodern.

De flesta barn ligger med huvudet i bäckenet, 4 procent ligger med stjärten före.
Huvudet - eller stjärten - tränger ner i bäckenet och fixerar sig.
Tidpunkten varierar dock mycket, hos en förstföderska kan huvudet redan vara fixerat sedan flera veckor och hos en omföderska är det inte helt ovanligt att det sker först i samband med att förlossningen startar.

Nattsömnen är inte så god som tidigare.
Antingen måste du gå upp och kissa eller så sparkar ditt barn så att du inte kan sova.

I vecka 37 är medelkroppslängden 49 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 3000 gr.
Huvudets omkrets är 34 cm.

Från och med den här veckan är inte ditt barn för tidigt född.

De mesta av lanugohåret är borta. Lungorna har mognat. Barnet sväljer fostervatten och kissar, vilket är en viktig del i balansen av mängden fostervatten.

Vid födelsen har ditt barn 300 ben i kroppen medan vuxna har 206, flera är ganska mjuka till en början. Vissa av benen växer samman i barndomen.

Ett vanligt symtom är stickande känslor eller tryck i bäckenet. Det beror på att barnet håller på att lägga sig tillrätta.
Din mage kan börja sjunka ner lite och det är lättare att andas, men det kan fortfarande vara svårt att hitta en bekväm sovställning.

Kanske behöver du kissa oftare än vanligt, det beror på att livmodern trycker på urinblåsan.

I vecka 36 är medelkroppslängden 48 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 2800 gr.
Huvudets omkrets är 33.5 cm.
Moderkakan börjar åldras.