Natten till idag var inte rolig. Varken Mange eller jag kunde sova nåt, vi var så nervösa för vad som skulle hända idag. Vi somnade väl nån timme där sen gick vi upp vid 7. Gud jag var så nervös, mådde illa och hade ont i magen, blev inte bättre av att det var pissväder ute. Vi kom upp till ultraljudet till 8 som det var sagt. Det kom ut en kanske-varslad-person (hon var så dyster och tråkig) ut efter en stund och ropade in oss. Fick dra upp tröjan som vanligt också kletade hon på den där smörjan på magen, kände mig som en tjockis som skulle fettsugas. Hon körde igång med den där grunken över magen också fick vi se vårat lilla troll där på tv-skärmen. Han såg ut som en liten tjockis, hihi! Så gullig. "Ja här har vi en bebis som har lagt på sig" sa hon. Han beräknas väga ca 4 kg! Shit pomfrit! Skulle ha hållt mig och ätit kakor bara på lördagar som min barnmorska sa men hur enkelt är det då? Hur jag ska kunna kalva fram honom är en annan femma. Allt såg bra ut på ultraljudet och det fanns tillräckligt med fostervatten. Efter det fick vi gå in i ett annat rum och en annan barnmorska som skulle sätta ctg (cardiotocografi) på mig för att mäta barnets hjärtverksamhet och värkarnas styrka. Det var sååå tråkigt. Jag blev så satans uttråkad och kissnödig. Skulle ligga där i 20 långa minuter. Fick en grunk som jag skulle trycka på så fort barnet rörde på sig. Kändes lite småironiskt.. Efter det var klart så fick vi gå tillbaka till väntrummet och vänta på läkaren. Herregud, jag tror vi satt och väntade på henne i 30 minuter. Höll på att bli galen! Precis när jag sagt till Mange att vi skulle åka hem och skita i det så kom en alert kvinna ut och ropade in oss. Hon var sådär superglad (nästan för glad så det blir jobbigt). Hon babblade på om att allt såg så himla fint ut och att det är en sån livlig bebis så jag fick hoppa upp på britsen för att hon skulle gräva i puppiluran. Hon kände och kände och började göra en hinnsvepning! Fy fan vad ont det gjorde! Hon drog och utvidgade hinnorna. Huvaligen. Det blev inte bättre av att jag var kissnödig. Efteråt så frågade jag om det hade hänt nåt sen sist min barnmorska hade kännt. "Ja du är öppen 2-3 cm" sa hon. Gud vilken lättnad det var att höra det. Att det äntligen hänt nåt. Har det inte hänt nåt innan söndag så ska vi dit klockan 9 på söndagmorgon så sätter dom igång mig. "Ni har er bebis på söndag" sa hon. "Tack" sa vi glatt och åkte hem och sov den förlorade sömnen.


   



                                                               
                                                            Grattis Sofia på 22-års dagen!


Over and out
M