"Min resa var mot solen, långt bortom alla slutna rum,
Där allting är oändligt, och alla gränser har förevigt suddats ut.
Jag ville se miraklet, och höra ord som föder liv,
Bli buren av en styrka, som bara växer när jag anat mitt motiv..."

Tommy Körberg, Melodifestivalen 1988. Fantastisk låt med piccolatrumpet. Låten har även blivit tradition här i Sundsvall på varje års "Lyslördag". Hela stan tänds upp i vackra lysanordningar i takt med låten. I år var det lite roligt faktiskt. Redan innan låten tänkte jag att det skulle vara roligt om någon lampa skulle vara trasig och att belysningen på så vis inte skulle tändas. Ja, så börjar låten. Killen sjunger fint, man får lite ståfjun, första refrängen kommer och den stora, feta julgranen på torget tänds. "Åhhhh", hör man publiken som fan är fler än på själva Gatufesten (!?!?!) En till refräng kommer, inget tänds, folk börjar titta omkring sig. Killen sjunger lite till, några enstaka lysen tänds. Det blir klimax på låten och nu tänker alla "Nu kommer allt tändas!!!". Inget tänds. Här börjar jag skratta. Stan är fortfarande, mer eller mindre, kolsvart, och låten är typ slut. Då hör man nån kärring säga till killen: "Fortsätt sjunga!". Han tar det från sista refrängen "Stad i ljuuuuuuus, " sjunger killen, strax efter tänds några fler belysningar, men inte allt. Låten är slut. "Där var det slut, säger kärringen. Då var allt tänt". Men det var det inte. Haha! Efter det väntar folk lite mer, men allt har fortfarande inte tänts. Alla lessnar och drar därifrån. Herregud vad pinsamt. Vart felade det? När casiont tändes så gick väl nån säkring och den ansvarige hade kanske nickat till i fåtöljen? Vad vet man? Roligt var det.


Over and out
M