Kör hem från jobbet efter 19 snåret. Kommer igång ordentligt till Dixie Chick's låt Sin Wagon. Svänger som fan! Då springer två rådjur över vägen. Så nog var det cowboy känsla över körningen. Alla gånger. Sen att jag var på väg att få med mig rådjurssadel hem, det vill jag inte ens tänka på. Huvaligen. Min kära arbetskollega hade varit och sett en älg bli flådd i fredags. Både älgmamman och hennes barn. "Man sätter krokar i skinnet på älgen också kopplar man repen på en traktor, sen när när traktorn kör så dras skinnet av.." Blir tårögd bara jag tänker på det. Precis som att djuren inte har nåt värde alls. Jägarna ser bara älgbiffar, brunsås och potatis, inget bortom det. Den empatiska delen försvann när jägarbeviset kom. Bara för att djuren inte pratar/lever som oss människor så är dom inte mindre värda för det. Jag tycker ändå att vilda djur som dödas i sin naturliga miljö har det bättre än djur som lever instängda i boxar och tvingas åka en halvtaskig lastbil utan luftkonditionering för att dö. Finns som inget värde. Sen finns det otroligt oempatiska människor också. Tänker ibland på de som gör abort i vecka 20. Från positivt graviditetstest tar det 5 månader innan de bestämmer sig för om de vill behålla barnet eller inte. Stackars doktorer och barnmorskor som tvingas sätta igång förlossningen och sedan när barnet kommer ut ska de vänta tills barnet slutar kämpa och dör. Huva, jag ryser bara jag tänker på det. Världen är orättvis och jag kommer aldrig förstå mig på den.