Så var julen över. 3 månader av stress för den här högtiden är vansinne. Nästa år ska jag köpa julklappar i oktober och ta det lugnt ända fram till julafton, punkt slut.
Årets julafton började som vanligt med superstress. Mange och jag vaknade vid 10 och började skynda oss. Jag skulle vara hos mamma klockan 11 så vi skulle hinna ut till Essvik 11:30. Men i den "ljuva" stressen går ju klockan åt helvete fort så vi blev klart försenade. I Essvik var pappa och Fredrik, eller ja pappa var hos farmor i Bredsand men kom vid ett snåret. Fredrik bjöd på kaffe och glögg. När pappa kom så åt vi. Dom åt djur, jag var nyttig. Sen stressade jag och mamma iväg till stan igen, jag skulle jobba, hon skulle till mormor. Det var inte alls kul att jobba. När jag väl var klar på jobbet (kl 21) hämtade Mange mig också drog jag, han, Manges mamma och hans syrra till Essvik igen (ett jävla åkande) för att öppna julklappar. Efter det drog vi tillbaka till svallet. Skjutsade först hem Britt-Marie och Madde. Väl hemma stupade vi i säng och somnade. Händelserik julafton, verkligen.
Jag jobbade juldan och annandagen också så i år har ingen direkt julstämning infunnit sig, tyvärr.
Magen blir större och större, ingen navel kvar snart. Kan inte sova på den heller. Bara att gilla läget.

Over and out
M

Det var inte roligt att gå till jobbet imorse kl 06:30. Kallt och jävligt, det blåste och var minusgrader. Trodde jag skulle tappa öronsnibbarna. Huva vad ensamt det kändes i kylan, inte en käft ute.
Manges underbara föräldrar köpte oss en stor dubbelsäng från IKEA i helgen, helt otroligt! Är fortfarande chockad. Dom är så snälla och mysiga. Nu har vi en 180x200 säng! WIHOO! Som jag längtat efter en. Platserna i sängen är fortfarande samma men avståndet så mkt längre. Det är hur skönt som helst att sträcka ut sig men hemskt när vi ligger långt ifrån varandra. Mange väckte mig mitt i natten i natt och sa att jag hade försovit mig. Fan vilken panik jag fick! Men när jag tittade på klockan så var den bara fyra. Han är bra söt min karl.
Magen blir bara större och större. Fler och fler vet på jobbet. Jag var inne på stan efter jobbet idag och köpte klart alla julklappar. Var även inne på Vero Moda, dom är klockrena på mamma-kläder. Jag köpte leggingsjeans (!) och en snygg top till. Man ska inte skippa modet bara för att man är gravid, nej bär magen med stolthet!
Imorrn är det julafton. Jag jobbar kl 15-21, det funkar. Det blir stålar i plånboken, det gillar vi.
Julen handlar för dom flesta om mat, mat, mat. Är så trött på det! Sluta svulla i djur! Ha en grön jul istället, mkt bättre för miljön, djuren och sig själv. Nötfärs ligger i tarmen och ruttnar i flera år, inte så speciellt fräscht, eller hur? Var snäll mot djuren och avstå kött, snälla. 

Det som står här händer varje dag för djuren, tänk om det var så för människor? Värt att tänka på!




Over and out
M  

Ja ni kommer inte tro era ögon. Igår var jag utklädd till kanin på stan! Det var så här att vi från Djurens rätt skulle dela ut diplom till butiker i stan som är anslutna till Fur Free Retailer Program, att dom alltså är pälsfria. När jag mötte Olle så sa han att en utav oss skulle vara utklädd till kanin och dela ut ballonger till barn. "Hahaha, stackars den som blir utklädd", tänkte jag. Men så blev det ju jag ändå.  Vi var bara tre stycken och både Olle och Maria är bra på att prata så jag tog på mig kanindräkten. "Ja du slipper ju alla fall vara med på kort", sa Maria. Det fick hon äta upp. Man kanske skulle satsa på en karriär som kanin. Det var rätt roligt faktiskt. Ingen såg mig, men jag såg allihopa. Det var som att vara kändis. "Åh titta vilken söt kanin!", hörde jag folk säga. Många ville ta kort på mig. Sen så hade vi den fina äran att ha Dagbladet med oss. Fotografen tog kort på oss, han tog bl.a ett kort när jag håller om butikschefen på Indiska, haha! "Kaninen, ställ dig och håll om henne, det blir skitbra!", sa han.
Många barn blev så glada när jag vinkade åt dom och gav dom ballonger, andra blev rädda för mig.. haha! Inte varje dag dom ser en förstorad kanin på gatorna. "Glad påsk!" sa några byggarbetare. En jack russel hund blev sugen att äta upp mig, morrade och hade sig. Tänk om han hade bitit mig i benet eller nåt! Herregud. Det här repotaget kommer i Dagbladet nu på fredag tror jag. Ska bli spännade att se.


Den här dräkten hade jag på mig, inte jag på bilden, men det är exakt samma dräkt!


Over and out
M

Tiden går så fort! 3:e advent har redan varit, helt sjukt. Och jag har knappt kommit igång med att köpa julklappar *suck*.. Tidningarna säger att man ska vara egoist i år, inte köpa några klappar alls, men hur enkelt är det då? Nej, det ska vara julklappar med råge, och flera hundra lussekatter.
Medelpads lucia fick jag se i torsdags på jobbet så årets lucia-dag började lite knasigt. Gravid och hungrig som jag är gick jag upp vid halv tio och svullade lite ur kylen. Plötsligt ringer telefon. "Eh, vem fan är det nu då, en lördag, på lucia!?" tänkte jag. "HEJ!" sa han i luren. Jag hörde först inte vem det var, men efter några sekunder gick hissen upp och jag insåg att det var min brorsa som var superless. "Är Mange vaken?", sa han. "Eh, nej det är han inte.." sa jag.
"Nähä.. (superless+supersuck) jag har fått nåt fel på bilen, den bara skramlar och jag tar mig ingenstans.. Jag har inspelning i studion klockan tio och jag tänkte om Mange kunde skjutsa mig dit? sa han.
Jag väckte min stackars karl som sov så sött. Han ställde så klart upp. Efter ett tag ringde det igen.
"HEEJ! Jag vet vad felet på bilen är nu, jag har fått punka!"  sa han. "Jaha, ja men Mange kommer nu iaf" sa jag.
Mange och Björn bytte däck på Fredriks bil senare på dagen och körde ut hans bil till studion på Alnö.
Luciakvällen firade vi först med mat hos Fredrik Å sen fest hos Jörgen. Himla trevligt.
Igår var jag och Mange ute i Kvissle och rastade sockersöta Chico. Lillbubben fick springa i skogen där det var tonvis med snö, snacka om glad hund. Mange kastade så många pinnar att Chicos tunga hängde som en slips efteråt, haha!




Nu ska jag lämna urinprov på MVC sen träffa Djurens rätt på stan!


Over and out
M

Idag var den stora dagen. Äntligen ultraljud! Vi var så förväntansfulla. Mange skulle hämta upp mig så vi skulle samåka dit. Han var aningen sen och jag trodde att vi skulle komma försent och få betala för besöket ändå. Men min karl är bäst på att köra bil så vi kom prick i tid :)
"Viklander", ropade barnmorskan upp. "Fan vad det lät läckert", tänkte jag. Ofta säger dom bara förnamnet.
Barnmorskan var stencool, men rummet var desto coolare. Hon hade en egen skärm som hon tittade på och vi hade en rakt framför oss, på väggen. Just då var skärmen tom. "Herregud, snart ska vi få se livet i min mage!", tänkte jag. Lyckoruset spred sig i hela kroppen. Hon smetade in min mage med sån där gel, satt den där lilla dosan mot magen och sen var det igång. Det går inte att beskriva känslan av att se sitt eget barn i magen.
"Det här är live-tv. Det ni ser på skärmen det händer precis nu", sa hon. "Ja inte är det ett reprisavsnitt av nån annans bebis", tänkte jag. Sen började hon köra den där grunkan över magen och förklara vad vi såg. Bebisen var så livlig. Vände sig flera gånger. Barnmorskan mätte det hon skulle och allt såg normalt ut. Mange och jag ville gärna veta vad det var för kön och hon tyckte sig se en pung och en liten snopp. Hihi. Lill-hjärtat. Bebisen försökte sträcka ut sig raklång i magen några gånger men det går ju inte men vi såg hur den försökte med benen, haha. Så söt. 
Barnmorskan flyttade tillbaka förlossningsdatumet från den 11 maj till den 8 maj.
Vi fick med oss två fina bilder på bebisen, det var lite svårt att ta några bra bilder eftersom den var så livlig hela tiden, sprattlade och försökte suga på tummen. Mammas lilla gohjärta :)
 
Over and out
M