Lyckades låsa bilen med nyckeln i och oss andra utanför igår. Till och med hemmanyckeln blev inne i bilen. Smart Malin, verkligen. La in bilnyckeln i framsätet och stängde dörren (handlar om ca 3-4 sek) så var bilen låst. Det är bra jävligt med centrallås och en bil som lever sitt eget liv ibland. Fan alltså. Så jag fick springa in och amma Ted på Barnens's hus toalett. En jävla massa krångel, massa hundralappar och flera timmar senare var vi äntligen hemma. Tack gode gud!
Väl hemma fick vi besök av min brorsa och hans flickvän. Inte lätt att vara trevlig när man var snorhungrig, trött och jävlig. Alla vet ju att ens humör inte är på topp då. Så fick jag höra om en som fött flera barn med kejsarsnitt och det såg ju tydligen så jävligt och bedrövligt ut nu tydligen. Som en äcklig, tjock korv längs magen.. Det var ju verkligen PRECIS vad man ville höra! Vissa tänker sig inte för när dom öppnar munnen ibland, synd det. Så nu vet man inte om man vill skaffa fler barn i framtiden. Kan ju vara så att mitt bäcken är för trångt och man måste göra kejsarsnitt igen (får reda på det i höst antar jag) eller så får jag föda naturligt (hoppas jag) men då kommer man vara så rädd att snittet spricker när man krystar, tror jag. Många säger att man inte tänker så mkt när man föder barn, men tro mig, det gör man, iaf när det är ens första barn. Man ska föra över positiva tankar till barnet (samtidigt som man håller på och avlider av smärta), man ska tänka på vart man trycker när man krystar (innan man får in rätt taktik), man ska försöka slappna av, man ska lyssna på vad barnmorskorna säger, man ska använda lustgasen på rätt sätt (om den ska ha nån funktion) det innebär att man måste titta på apparaten som visar hur starka sammadragningar man har och börja dra in lustgasen då sammandragningarna ökar.. m.m.. Att föda barn är alltså inte som på Hollywoodfilmer (om det nu var nån stackare som trodde det).


Over and out
M