Anna klippte mig i förrigår. Hon är riktigt duktig på att klippa. Ända sen den där idiotfrisören på en salong i Sundsvall förstörde mitt hår så litar jag knappt på någon som tar i mitt hår.
Jag saknar mitt halvlånga hår så himla mycket. Trivs inte alls med min så kallade ryamatta bak i huvet. Men det växer på bra så snart är det långt igen. Eller ja, snart och snart. Har räknat ut att när jag är 25 år så är det långt. Suck. Men jag har tagit hand om håret sen den där händelsen i november 2009. Har inte färgat håret nånting sen 23 december 2009. Då färgade jag håret brunt, för att låta det vila. Är en rätt snygg färg men nu har utväxten börjat synas ganska mycket. Anna sa att jag har mellanbrun som naturlig hårfärg. Jag som har tyckt att det är råttfärgat, haha. Ja, men det finns faktiskt en färg som heter det och det är inget fel på råttor. Funderar på att lägga i slingor som nästa "steg" eller lägga i en brunfärg. Men ska hålla ut ett tag till. Nästan allt hår på mitt huvud mår bra nu. Den blekta historien har i princip växt ut och klippts bort. Det är ca 70% av håret som är "nytt" och fräscht. Skönt det!

En kort hårhistoria i bilder!


Innan studenten 2007. Här var håret brun/rött och jag tyckte inte att det var speciellt långt.




Med slingor i..


Det blev ännu mer blont..


Platina, most extreme-blond.. Silverschampo etc.. Färgade utväxten
var 3:e vecka.


Frisören blonderade sönder håret så det gick av. Jag gick till
City Gross och köpte hårfärg i hopp om att det skulle bli som bild 1.
Det blev typ rosa/röd. Med grisfärgat hår gick jag till Sax och Kam där
en cool brud gjorde en rockfrisyr på mig.


Nu ser jag alltså ut så här. Håret har inte färgats något sen 23 december.
Äter dessutom tabletterna "Hårkontroll", lyckopiller för håret.

Man måste ta hand om håret. Det klarar inte hur mycket som helst.
Även fast man vill tro det. Såg en kärring häromdan på kulturmagasinet som
hade misslyckats med sitt hår. Det var lila.
Så vill inte jag se ut när jag är 85 år. Eller?

Over and out
M