4 dagar i rad har nätterna och även dagarna varit väldigt tröttsamma. Har hela tiden trott att det är en av framtänderna på övre raden som är på väg, men såg nu att det är på sidan av tandköttet som en vit liten sockerbit sticker fram. Det är just därför han har varit grinig nu i 4 dagar och knappt sovit nåt, bara varit grinig. Det tar enormt med energi från mig. Har just nu ont i ögonen och hela huvet känns som det väger 500 kilo. Ted har alltid sovit bra. Med bra menar jag alltid 4-5 timmar i sträck, sen vaknar han oftast av att han tappat nappen, man stoppar i den, också sover han ca 2-3 timmar till. Enkelt och bekvämt. Senast det var så här jobbigt var under amningsperioden då man gick upp 2-3 gånger på natten och ammade, sen vaggade han till sömn. Blev rätt trött av det, men man blev ju van. Kommer så väl ihåg en kväll då jag hade feber och var förkyld + hade satt i p-staven samma dag, och Ted var övertrött och ville inte sova den kvällen. Hade fruktansvärt ont i armen och skulle gå runt och vagga han samtidigt. Då "såg" jag en karl som stod ute och skulle bryta sig in i en lägenhet mitt emot. Var såklart bara en synvilla. Så trött har jag nog aldrig varit. Hemskt jobbigt. Men som mamma har man oanade krafter och klarar allt! Vi har världens bästa/krävande jobb av alla.
Kommer ihåg när jag blev gravid och folk berättade om alla dessa nätter man aldrig skulle få sova etc. Jag försökte verkligen sätta mig in i dom situationerna, men man kan aldrig riktigt föreställa sig hur det är, innan man upplevt det. Det här är inget klagomål, bara ett statement.
En sak som stör mig enormt är hur man kan känna sig så jävla lassfet fast jag väger exakt lika mycket som innan jag blev gravid. Kände mig i bra form då men nu känns det som jag väger 90 kilo. Jag väger 55-56 men känner mig så tjock! Hur kan det komma sig? Enormt störande. Får börja med styrketräning och trimma upp kroppen. Jag som avskyr gym.



Over and out
M