Rolig rubrik!

Min kära broder fyllde ju 25 år i fredags. Det är ju halvvägs till 50 så vi slog på stort i år. I fredags fick han många fina presenter men presenten igår var nog roligast och mest minnesvärd. Vi tog med han på forsränning! Susanna hade satt på honom en ögonbindel och förvirrade honom totalt 1 timme innan vi skulle till uppsamlingsplatsen. Stackars Fredrik blev så otålig och less och visste inte alls vad som skulle hända.

12:30 samlades vi vid Nolbykiosken. Där träffade vi instruktörerna och följde efter dom till själva forsen där vi parkerade m.m. Där åkte ögonbindeln av och äntligen fick Fredrik reda på vad han skulle utsättas för. Han blev nog glatt överraskad, det blev ingen bungyjump trots allt. Intruktörerna berättade om själva forsen och gav oss flytvästar, hjälmar och värdefull info. Det var även ett annat gäng som skulle åka.

I vår båt var vi 9 stycken; instruktören, mamma, pappa, Fredrik, Susanna, jag, Magnus och 2 tyskar. Det började rätt bra och de första forsarna var inte så pirriga. På slutet däremot var det en ordentlig en, Noblyströmmen. Herregud, jag trodde båten skulle slå runt. Det gäller att paddla fort och kort när det är en sån fors. Man måste paddla fortare än vattnet. Lättare sagt än gjort. Riktigt pirrigt var det. Fredrik och Magnus satt längst fram och paddlade och dom blev såklart blötast. Jag satt bakom Magnus så jag blev rätt blöt jag med. Efter Nolbyströmmen stannade vi till vid en grillplats och grillade, efter det åkte vi Nolbyströmmen igen. Den här gången fick jag en åra rakt över läppen. Det blev en fläskläpp. Turligt nog blev den inte så stor så den försvann igårkväll.

Forsränningen var ett roligt äventyr men framförallt ett härligt minne. Just nu känns det som om vi gick lite miste om den speciella forsränningskänslan eftersom vi hade lite fel kläder på oss + att vädret blev sämre under färden. Vi blev riktigt blöta och frös ordentligt.

Idag var dagen D. Ted och jag var på dagis under förmiddagen och var på första inskolningsdagen. Det känns riktigt bra med det där dagiset. Dom hade skrivit "Välkommen Ted m. familj" på tavlan. Kändes bra! Vi tittade runt, lekte, drack kaffe (inte Ted, han åt banan), lekte i sandlådan och så. Imorgon ska vi vara där en timme längre och Ted ska få äta lunch där. På onsdag ska han prova att sova där efter lunchen. Det är den biten jag oroar mig mest för eftersom han typ aldrig har sovit i vagnen när den har stått still. Men jag har hört att många barn lyckas sova i vagnen på dagis.

Dagisfröknar sägs ha magiska fingrar..

















Over and out
M