Det är med ett halvsorgset hjärta jag skriver detta inlägg. Mammas racerbil, corradon, köptes av en corrado-fantast tidigare ikväll. Denna ovanliga bil med mycket krut i har nu efter x antal år i mammas ägor, sålts vidare. Pärlan var mycket trött och seg nu på slutet, ville knappt starta. Den behöver en ordentlig motor-renovering som är rätt dyr. I rätt händer kan den bli riktigt bra igen. Ja, det är faktiskt jobbigt när en bil man känt så länge säljs iväg. Corradon var länge mammas och min lilla skatt när vi bodde tillsammans. Mamma köpte den i Västerås 2006, då var den riktigt härlig. Så fort man körde fortare än 120 km/h så åkte en vinge bak upp. Det var ett riktigt drag i den bilen. Den har gått igenom stölder. En sommarnatt i Västerås var det nåt gäng som bröt sig in i bilen och stal bilstereon och högtalarna. Tanken på att någon brutit sig in i bilen var hjärtskärande. Västerås-Sundsvall var en sträcka vi ofta körde, inte undra på att bilen blev trött mot slutet. Mamma skötte om bilen så gott hon kunde, jag med när vi bodde tillsammans. Det är ett tragiskt farväl men corradon kommer få det mycket bättre nu. Köparen hade även en kompis-corrado hemma i Sollefteå. Kanske vår vän till och med finner kärleken? Tack för alla dessa år av körglädje! Kommer alltid sakna dig, corradon.



Over and out
M