I lördags hängde jag med Mange på jobbet. Han skulle till Umeå och därmed sova en natt ute i lastbilen. Jag velade på länge och kunde inte bestämma om jag skulle åka med. Men man lever ju bara en gång, tänkte jag. Innan avresa åkte vi med Ted till sin farmor Britt-Marie där han skulle få spendera natten. Vi drog iväg till åkeriet runt 19-tiden. Där stod lastbilen jag skulle tillbringa mina nästkommande 18-19 timmar i. En fin och fräsch lastbil med släp och hela baletten. Jag hade lite cellskräck och var nervös. Vi sover ju i en 2 meter bred säng här hemma. I lastbilen var sängen mindre än 90 cm.

Vädret på väg upp till Umeå var inte det bästa. Och värre blev det. Innan vi ens kommit till Härnösand var vägen näst intill omöjlig att köra på. Det spöregnade och var minusgrader så vägen blev helt isig. Det tog inte lång tid förän vi såg lastbilar ståendes efter vägen eftersom det knappt gick och köra. En kvinna hade kört rakt ner i diket, var vid liv och gåendes men vi ändå ringde 112. Strax innan Saltvik var det bokstavligt talat kört. En lastbil med släp hade kört i i mitträcket 3 gånger och stod mitt över vägen, helt böjd. Polisen var där och kön var otroligt lång. Som tur var det inte på vår sida, men det fick vi sedan äta upp. Vi körde en bit till och då stod det en lastbil på sidan av vägen. Mange gick ur och pratade med honom. Tydligen var det en olycka längre ner i nedförsbacken så man kunde inte fortsätta köra. Där stod vi och väntade, säkert 30 minuter. När saltbilen hade kört förbi 3 gånger och vägen kändes ok så började vi åka. Efter en bit kom en polisbil körandes. Han sa att olyckan var "fixad" och vi skulle köra vackert. Mange körde så bra så. Vägen blev bättre och bättre ju längre vi kom. Skönt.

Vi stannade till i Mosjön för att sova för natten. Ett mysigt litet campingställe. Sängen i lastbilen var mjuk och liten. Vi hade med oss lakan, kuddar etc. Det var så mysigt, men trångt. Herregud vilken liten plats vi hade att ligga på. Sängen var verkligen gjord för 1 person. Vi tog oss igenom natten och klockan ringde 7. Jag tittade på min mobil och den var 8. Manges mobil ställde tydligen inte om klockan av sig själv, vilket min hade gjort. Så det blev lite bråttom. Vi åt lite frukost sen for vi till Umeå. Jag hade aldrig varit i Umeå tidigare så det var trevligt. Vi kom till bageriet vid 10 och lastade på det vi skulle. På vägen tillbaka stannade vi till vid en ICA-butik i Umeå. Jag tycker det är så roligt att gå in på en ICA-butik i en stad jag aldrig varit i. Man får höra en helt annan dialekt och se folk man aldrig sett förut eller kommer se igen. Vi var hemma i Sundsvall kring 17-tiden och då for vi direkt och hämtade vår lilla son. Som vi saknat honom! Lill-hjärtat.



Over and out
M