Sitter och kikar i min bilddagbok från resan vi gjorde till Bosnien-Hercegovina 2007. Det var vi som läste inriktiningen bistånd+internationellt biståndsarbete på skolan som åkte dit. Det ingick i programmet så att säga. Åh vilka minnen. Det var ett riktigt äventyr. Den bästa resan ever i mitt liv. Det kan jag helt ärligt säga. Vi var fördomsfulla, rädda, nervösa inför resan men det visade sig vara ett helt otroligt vackert land och många trevliga människor. Inte minst när vi bodde hos en muslimsk familj ute på landet i Mostar. Dom förstod inte engelska, vi förstod inte bosniska så det blev nån form av teckenspråk/charader i kommunikationsväg. Men det gick vägen det också. Otroligt snälla människor. Vi bodde på Skend hostel i Sarajevo, besökte War Tunnel Museum, var på ett barnhem, fick vara med som åhörare på en krigsförbrytarrättegång, gick på minfält (inte för att vi ville, utan för att ta oss till en speciell plats), besökte flera biståndsorganisationer, reste till staden Mostar där vi bodde på hotell i några dagar, åkte forsränning i floden Nevreta, kissade i skogen med en varan strax bakom ryggen, sen gjorde vi en hel massa annat också. Jag och Viggo delade såklart rum och hade så galet roligt att det inte går att beskriva med ord. Hela gruppen var sammansvetsade och vi hade aldrig tråkigt. Det var en helt otrolig resa. Kommer aldrig glömma den!















Over and out
M