Morgonen började med att Wilma (min katt) rev ner lampan i vårat sovrumsfönster sen tog hon ett jättehopp på mig. Det resulterade i ett fett rivsår på min arm. Jag tänkte inte så mycket på det utan gick upp med Ted (eftersom han vaknade av att jag skrek "kattjävel!"). Det började göra ont och bulta i armen. Jag kikade och då hade det börjat blöda. Jag vet inte om det var av blodet eller av smärtan eller av att jag var trött som jag fick svimmningskänslor. Det blev riktigt otäckt. Kände hur jag började svettas och må illa. Som tur var låg Mange och sov (han hade jobbat natt) så jag tog mig med nöd och näppe in i sovrummet och sa bara rakt ut "jag kommer svimma nu, Mange, du måste ta Ted!". Det blev helt svart för ögonen och jag svettades mer och mer. Jag la mig ner i sängen men det fortsatte. Efter 10 minuter ungefär kändes det bättre så tog jag mig in i köket och drack vatten, sen försvann svimmningskänslan. Det var riktigt otäckt. Undra vad det berodde på? Jag var inte direkt vansinnigt trött, bara vanligt trött. Har varit 10 gånger tröttare än det.

Info om Wilma:

Jag köpte henne 2007 av en tjej uppe i Liden. Den dagen vi for upp dit för att köpa Wilma hade den tjejen jour, hon var ambulanssjuksköterska så hon gick runt där hemma med sina ambulanskläder vilket jag tyckte var mycket trevligt. Ingen ville köpa Wilma för hon var så busig. Resten av kullen hade sålt som smör. Wilma hade dessutom en helt annan färgteckning än de andra som var gråa eller svarta.
En stor bidragande faktor till att jag köpte Wilma var att jag hade en liten kaninpojke vid
namn Ville. Han hade ett eget rum (självklart!) hos mamma och mig i Granloholm och såg så ensam ut.
Mycket riktigt blev det fart på Ville när jag hade köpt hem Wilma. Men ju äldre han blev,
desto mer intresserad blev han av Wilma. Han fick väl för sig att hon var en kanin av nåt slag som han kunde skaffa barn med. Det tyckte varken Wilma eller vi var roligt så jag bokade en tid för kastrering för Ville. Efter kastreringen var han lugn i ca 3 dagar, sen började han "sätta" på Wilma igen. Det blev ju en ohållbar situation så jag sålde Ville till en bondgård där han fick det mycket bättre.
Wilma har varit min lilla 'bitch' ända sen hon blev min. Hon kommer så fort jag ropar, skyddar mig från flugspindlar och kan fortfarande inte jama ordentligt.



Wilma 2007, när jag nyss köpt henne.



Ville


Over and out
M