Blixtrar och dunder

Publicerat: 2011-07-14 Kl: 01:38:09 | I kategori: Vardagligt

Efter jag hade jobbat färdigt igår morse så tog jag och Ted en promenad upp på norra berget där vi mötte upp min käre fader. Vi lekte, tittade på djuren, åt våfflor, ja vi hade himla roligt. Efter vi hade ätit våfflorna så sa Ted att han ville sova så efter en stund somnade han i vagnen. Vi tog en promenad runt där på norra så att Ted fick sova sin minst 1 värdefulla timme. Precis då vi var i skogen så bröt himlen samman och det blev ett sjuhelvetes väder. Regnet slog ner som aldrig förr! Vi lyckades ta oss till en stuga, som tyvärr var låst men vi kunde stå under dess tak. Ted sov tack och lov! Jag hade tagit med regnskyddet till vagnen så vi hade kapslat in honom noga så att han inte skulle få regn på sig. Men jag och farsan blev dyngsura. Hujedamej! Vi stod där i minst en timme. Jag tog av mig BH:n för blixten kan faktiskt slå ner i bygeln, det har hänt. Och blixten härjade på hela tiden och stundtals lät det som att blixten bara var ett stenkast ifrån oss. Har aldrig varit med om nåt liknande. Det kom en riktigt rejäl dundersmäll och då vaknade Ted. Han blev jätterädd och tyckte hela situationen var obehaglig. Det tyckte jag och pappa med men vi ville inte visa det för Ted, då hade han blivit ännu mer rädd. Pappas bil stod nere på parkeringen, det var en bra bit att gå och vi visste att vi skulle bli genomblöta för att ta oss dit, men vi kunde inte stå där vi stod längre. Pappa hade ett paraply med sig men vi visste inte om vi skulle våga fälla upp det eftersom åskvädret var så nära oss. "Jag fäller upp paraplyet, jag tar den risken. Jag har levat i snart 60 år och skulle jag dö nu så är jag jättenöjd över mitt liv!" sa farsan på sitt sätt som är så svårt att förklara. Sagt och gjort, farsan fällde upp paraplyet, vi räknade till tre sen så sprang vi. Jag hann knappt tre steg sen körde jag fast med barnvagnen för marken hade typ delat sig på flera ställen pga allt regn. Det löste sig ganska fort. Vi sprang så fort vi kunde, jag tror vi skrek alla tre. Haha! Ja, men vädret var helt omänskligt! Till slut kom vi fram till bilen. Pappa och jag var helt genomblöta, Ted var bara blöt på hooden. Vi tackade gudarna för att det gick bra.













Over and out
M




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback