De flesta Sundsvalls-bor missade väl inte det kraftiga åskvädret igår. Det var rätt mäktigt, ibland undrade jag om dundret aldrig skulle ta slut. Och som med de flesta åskväder blir man fascinerad, rädd och liten som människa. Man kan inte göra annat än att stänga av strömmen, ta av sig BH'n och be att det ska lugna ner sig och bli sol. Mange och jag tände ljus och diskuterade hur åskväder kommer till egentligen. Två moln krockar, det kommer en strimma i marken och dundret kommer strax efter eftersom det spränger ljudvallen. Det låter som en rimlig förklaring, eller? Det låter långsökt så jag googlade upp det, precis som med allt annat man inte har nån kännedom om. Vad skulle man göra utan internet?

"Åska uppträder oftast i kraftiga Cumulonimbus (bymoln). Ibland ligger dock dessa moln inbakade i mer sammanhängande regnmoln. Cumulonimbusmolnen växer snabbt på höjden genom starka uppvindar.

Efterhand som molnet växer till sker en separation av elektriska laddningar så att den nedre delen av molnet blir mest negativt laddad och den övre delen positivt laddad. Hur denna separation av laddningar går till är ännu inte klarlagt, men den hänger ihop med att molndroppar, regndroppar och snöflingor rör sig upp och ned i molnet.

När spänningsskillnaden blir tillräckligt stor mellan mark och moln sker en urladdning. Urladdningar sker också inom molnet mellan delar med olika laddning och mellan olika moln.

Ett åskmoln är ofta några km brett vid basen och kan ibland sträcka sig ända upp till tropopausen (gränsen mellan troposfären och stratosfären). Sommartid ligger tropopausen på 8-10 km höjd i Sverige. "

taget från SMHI

Over and out
M