Åh vad jag minns denna dagen för 3 år sedan. Fan vad åren går fort! Hade fått tid för ultraljud eftersom Tedde inte hade tittat ut än. Hade då gått över 14 dagar. Oh my god vad gravidless jag var. Jag hade såna elefantfötter att min ena sommarsko hade spruckit av trycket. Varmt som fan var det också den här dagen, om man jämför med idag. Tror jag sprang och sket 5 gånger den morgonen innan vi for in. Var så jäkla nervös! Hon som genomförde ultraljudet var halvless, ungefär som om att det var hennes bebis som inte hade kommit ut. Hagga. "Oj, den här bebisen hade stor buk, väger nog minst 4 kg!". Herregud, pojken är gigantisk. Där kändes en förlossning ur genom puppan helt otänkbar. Hur skulle detta mirakel komma ut? Sen var det dags för CTG-kurva. "Tryck på knappen varje gång du får en värk." Hemskt tråkigt och enerverande. Ingen tv, ingen radio. Vitt, handspritlukt och glidmedel brevid varje säng. Sterilt och omysigt. Ska vårt barn födas i det här huset? Sedan var det dags för snack med doktorn och en hinnsvepning. Det var väldigt obekvämt. Bara fläka upp underredet sådär och doktorn "går in" och retar hinnorna. Huvaligen. Sen fick vi fara hem och ville inte bebisen titta ut så skulle vi komma in och föda barn på söndagen (24 maj). Kändes väldigt onaturligt och jag förstod inte att detta "drabbade oss". Det var inget vi direkt räknade med. Visst, att man kunde gå över några dagar i sin graviditet men inte att vi kanske skulle bli igångsatt. Jo, jag var ganska så rädd.
Senare under dagen for jag till Sofia, det var ju ändå hennes födelsedag. Vi fikade och hade trevligt, men ingen bebis ville titta ut.

Au revoir
M