Tröttsamt att det nu, den 16 juli är 9 grader varmt på nätterna, 15 grader varmt på dagen och höststorm. Växthuseffekt deluxe! Egentligen ska man ju kunna springa runt i klänning på nätterna och tycka att det är varmt. Sjukt!

Jag känner pyret varje dag nu och det är så underbart! Det liksom fladdrar till och jag känner att h*n rör sig. Underbart! Längtar som en galning till den 24 juli då vi ska på ultraljud. Jag tror att det är en han, undra om jag har rätt? Är gravid i v.17+2 idag. 158 dagar kvar till kalvning.
Idag har jag varit ledig, jobbade hela helgen. Tvättade bilen tidigare idag och det är verkligen ett terapijobb. Gillar det verkligen. Det är i avfettningsjobbet man ska lägga ner sin själ och jag lärde mig förut att man ska använda olika sorters avfettning beroende på om det är sommar eller vinter. Petroleumbaserad ska man använda på vintern och alkaliska på sommaren. Där ser man!

Är just nu gravid i v.17.
Allt känns bra. Ibland hugger det till i magen, ofta höger sida, när jag vänder mig i sängen och så men det är väl ligamenten som töjs och sträcks läste jag. De senaste 2 veckorna har jag börjat känna lite "fladder", så mysigt! Längtar som en tok till den 24 juli då vi ska få se det lilla pyret. Undra vad det är för kön på underverket? Ted säger att det är en tjej. Huvudsaken pyret är friskt och att allt ser bra ut, spelar ingen roll om det är en flicka eller pojke.
Älskar havregrynsgröt på morgnarna! Speciellt med äppelmos, mumsfilibums.

Igår fick jag ett sms av MittSverige Vatten om att området där vi bor var drabbat av en vattenläcka. I och med detta skulle vattnet vara avstängt under obestämd tid. Vårat vatten och avlopp fungerade hela tiden. Efter några timmar började en obekväm lukt komma. Det luktade skit! Vi skyndade oss att stänga fönster och dörrar för det var ingen trevlig lukt kan jag lova. Riktig sur avföring typ. Lukten avtog och vi for och storhandlade. När vi kom hem var det värre än nånsin! Släppte kassarna vi hade i händerna och rusade mot tvätten jag hade hängt ut. Fort in med tvätten och matkassarna. Fattade inte vart fan stanken kom ifrån för här var det lugna gatan. Joanna kom och hämtade mig efter 20-snåret och det luktade inte så mycket då. När vi svängde mot andra gatan så fick Joanna nästan tvärnita för där låg en stor skithög, en grävskopa och en slamlastbil! Det var alltså nån som hade stopp i avloppet. Blä! En granne berättade för oss att för längesen när det var stopp i avloppet på vår gata hade det skyldiga paret spolat ner knullgummi så fort de hade pippat. Undra vad dom här hade spolat ner? Bindor?

I fredags var det midsommarafton. Dagen då vi firar att solen står som högst på norra halvklotet, också kallat sommarsolståndet. Jordens axel lutar mest in mot solen vilket gör att vi får årets längsta dag och kortaste natt.
Det är alltså inget religiöst över denna dag. För vissa är det en ätar dag då man frossar i sill och färskpärer och aldrig har väl jordgubbar varit så efterfrågat som under denna dag.

I år inledde vi dagen med att familjen Tenno/Wiklander och min mamma och pappa kom över. Brorsan hade med sig dragspelet, mysigt och traditionsenligt. Ted och Alice lekte. Till lunch kom så sillen fram. Likaså en rökt fisk som jag inte kommer ihåg vad den heter. Hemskt var det att se den, djurvän som jag är. Ted var fascinerad. Lax i stora lass, färskpärer, tunnbröd, snaps, cola, vegetariska quornfileer och för att inte glömma: grillade hamburgare! En salig blandning med mat.

Fyllda med mat for vi bort över till Tunet här på Alnö där det vankades sång och dans och fett med folk. Det var som att komma till en mänsklig myrstack. Hjälp! Fanns det ens nåt syre att dra i sig?!
Jodå, vi överlevde och var där max en timme sen for vi hem och åt jordgubbar och glass. Godast på hela dagen. Skulle kunna leva på det om inte glassen var så onyttig.
Vi skildes åt vid 17-snåret. Mange, jag, Ted och Sofia for sedan ut till Nordin och Frida i Essvik och grillade än en gång. Gott gott! Sen spelade vi kubb. Ted var riktigt vass!

Graviditeten flyter på. Har växtvärk till och från. Det hade jag aldrig med Ted så det är lite läbbigt. Är 14+2 idag. Var på inskrivningssamtal förra tisdagen. Mitt järnvärde låg på 114. Det ska vara 120 så jag har köpt järntabletter, Niferex. Träffade dietisten förra onsdagen. Hon kom fram till att jag åt för dåligt. Jag hade lämnat in en lapp på allt det jag ätit under 4 dagar och ut efter det beräknade hon att jag äter för dåligt. Ska äta mer vid mellanmålen och dricka mjölk vid varje måltid, inte vatten som jag gör nu.

https://cdn3.cdnme.se/812127/7-3/pic_51c89c5cddf2b343239d71e1.jpg">https://cdn2.cdnme.se/812127/7-3/pic_51c89c5cddf2b343239d71e1.jpg" class="image">

Idag var vi till lilla bannsjön för att sola och bada, men vi blev inte så långvariga då det drog in massa mörka moln och började blåsa. Typiskt!
På väg hem åkte vi förbi en kvinna som hade kört rakt in i ett träd på motsatt körriktning! Vi vände direkt och hjälpte kvinnan som turligt nog hade klivit ur bilen och kunde stå på benen. Mange ringde 112 och ganska snabbt var en brandbil, ambulans och polis på plats. Eftersom det hade börjat ryka ur motorn kom brandbilen. Ted var helt fascinerad av all räddningspersonal och deras fordon. Mange pratade med polisen. Skönt att kvinnan klarade sig undan stora skador, hon var lite blåslagen och chockad bara.
Efter det tog vi en glass på Ö-grillen här på Alnön sen så spenderade Sofia kvällen med mig och Ted. Vi kikade såklart på prinsessan Madelenes bröllop. Mysigt!

Säkert världens mest förekommande åkomma i kvinnors vaginor, säkert den åkomma de flesta kvinnor inte ens visste fanns. Jag talar om bv, inte Bänkåsviken, utan bakteriell vaginos. Du, kvinna, därhemma som nuppat din karl år ut och år in utan att ha blivit befruktad kan mycket väl ha bv. Eller varför inte slidkatarr? Det kan finnas en salig blandning bakterier i din puppa som du inte ens hade en aning om, kanske mest för att du inte har haft några symtom. Detta kan leda till att du har svårt att bli gravid och även ha lätt att få missfall, just för att miljön in din grotta är så otrevlig för spermierna.

Jag talar av erfarenhet. Detta är min diagnos. Efter mitt osannolika ingrepp på hospitalet fick jag äta antibiotika som jag i sin tur fick en förjävla hemsk klåda av. Klådan var i grottan och jag trodde att jag skulle klia ihjäl mig. Sjukrådgivningen sa åt mig att använda pevaryl. Jag använde det men det blev säkert tusen gånger värre. Kände mig helt maktlös och tänkte slita sönder allt hår jag har på mitt huvud. En vän kom över och gav mig rådet att besöka mirakeldoktorn Ludmilla Ondrasek här i stan. Jag ringde henne dagen efter och sa att jag höll på att nästan avlida av klådan och att pevaryl gjorde allt värre. Tack och lov hade hon fått ett återbud så jag fick komma till henne samma dag!

Doktorn gjorde både ultraljud och tog prov ur min grotta. Jag hade då bv och slidkatarr och mina slemhinnor var så tunna. "Stackars vaginan" sa hon och ordinerade en dunderkur till mig. Det var även helt onödigt att låta mig genomgå en äggledarpassage när Magnus har lyckats befrukta mig 3 gånger. Jo, jag har haft 2 tidiga missfall efter Ted och det har med största sannolikhet berott på just bv och slidkatarr.

Tack vare denna underbara doktor är jag nu gravid! Har precis gått 11 fulla veckor så jag hoppas verkligen att pyret håller sig kvar i mig och mår bra. Vi var på ultraljud i onsdags och såg hur h*n rörde på sig, sprattlade med armar och ben och vi såg såklart lilla hjärtat slå. Helt underbart!

Världens bästa Ted blev 4 år den 25 maj. Våran gogubbe!

Ännu ett steg i utredningen varför jag har så svårt att bli gravid är gjord. Denna gång tog undersökningen en helt annan vändning och något som aldrig hade inträffat inträffade.
Undersökningsdagen inträffade fredagen före långfredagen. "Det tar inte mer än 20-30 minuter" sa sköterskan glatt i telefonen när jag ringde och berättade att jag gått in i lingonveckan. Det är nämligen så att en sån här undersökning måste göras en viss dag under menstruationscykeln så därför skulle jag genast ringa ultraljudsmottagningen så fort jag hade fått mens för att dom skulle kunna planera in vilken dag det skulle göras.
Jag var lite nervös innan undersökningen men tankarna gick hela tiden kring att jag har genomgått en förlossning, både med tång och katastrofsnitt, så det här skulle ju gå galant.
I väntrummet satt en gravid kvinna med sin karl och dom såg sådär töntigt kära ut. Jag var så otroligt, extremt avundsjuk på hennes fina gravidmage att jag nästan blev förbannad. Tragiskt, jag vet.
Blev uppropad nästan på en gång. "Vilken jävla framförhållning!" tänkte jag och applåderade inombords. "Det här bådar bra". Hade en sån positiv känsla i hela kroppen.
"Behöver du gå på toaletten?" sa sköterskan. Och på toaletten gick jag och kissade ut de sista dropparna. "Kom igen, nu kör vi för fan!" sa jag till mig själv, tittandes i spegeln sen klappade jag till mig själv på kinden.
Kom in i ett ultraljudsundersökningsrum där doktorn var och hon presenterade sig och förklarade vad dom skulle göra. En klockren doktor. Kände mig verkligen trygg med henne. Sköterskan var också bra. Hon assisterade doktorn och stod bredvid mig och förklarade allt som hände. Först tittade doktorn med ett VUL sedan spände hon upp puppan med nån töjningssak. Huvaligen. Snacka om att känna sig totalt utlämnad! Sedan skulle hon in med en kateterslang som skulle in i livmodern. Via den skulle hon sedan spruta koksalt för att se om det var fri passage i äggledarna. När hon hade fört in kateterslangen och skulle kuffa upp ballongen så ville inte min livmoder samarbeta. Min livmoder var otroligt stark och tryckte bara ut slangen hela tiden. Till slut fick de så in den och kuffade upp ballongen. Man kuffar upp en ballong för att hålla slangen på plats. Undersökningen genomfördes men sen när det var klart och slangen skulle ut så gick det inte att kuffa ur ballongen! Det var nåt fel på ventilen. Jag höll mig lugn och litade helt på doktorn. Fick tandläkarbedövning i livmodern för att hon skulle försöka lirka för att få ut den. Hjälp vad ont det gjorde. Doktorn gröpte på och det var blod och jävulskap. Helt utlämnad med vaginan i skyn. Usch vad hemskt det var. Efter 40 minuter ger doktorn upp för att gå ut och diskutera med andra doktorer. Där ligger jag kvar med vaginan i skyn och en sköterska vid min sida som är gullig och kallpratar. Håller mig lugn men är nervös och vill bara gråta. Doktorn kommer tillbaka. Jag får en binda att trycka upp mellan benen och ska med deras hjälp sätta mig upp på sängkanten. Doktorn berättar att det måste bli en operation för att få ut slangen. Det finns ingen annan lösning. Jag blir inlagd bland alla nyförlösta mammor. Allt känns helt jävla overkligt och doktorn berättar att detta har aldrig någonsin inträffat. Det gör ju att jag blir ännu mer nervös och rädd. Får sjukhuskläder och skall genast duscha med descutan och sedan ligga ned för att få cytotek och fortsätta ligga i 4 timmar. Cytoteken skulle göra min livmoder sladdrig så att de lättare skulle få ut slangen. Får dela rum med en afrikan som inte kunde svenska, stackarn. En asskön uska skojar och lättar upp stämningen. Det är så obegripligt att jag bryter ihop först när Mange kom. Så rädd, så utlämnad. Jag var skräckslagen inför att bli sövd.
Efter ca 6 timmar var det dags för operation. Hann inte bli så extremt rädd på färden ner till operation. Visste liksom att nu är det dags, nu ska det ske och nu ska slangjävulen ut! En kille tog emot mig. Det var han som skötte sövningen. Tyckte jag såg en skinnbit i taket i operationssalen. Jag fick flytta över till en operationssäng och sedan kopplades jag upp på ett EKG. Killen satt kanyl i handen och allt var så sterilt och otäckt. Jag sa att jag var jätterädd att bli sövd och då ställde sig en sköterska bredvid mig och höll mig i handen. Tryggt! Kirurgen sa att de skulle skicka tillbaka slangen till tillverkaren så fort de fått ut den. Killen började spruta i nå läkemedel. Blev helt snurrig i huvudet, sen när han sprutade i det andra, som var starkare så fick jag nästan panik och tänkte kämpa emot sömnen. Blev allt tröttare och sen kommer jag inte ihåg nåt mer! Vad sjukt! Vaknar upp på uppvaket och sköterskorna berättar att allt har gått bra. Känner mig som en klubbad säl. Blodtrycket låg på 96/43! Otroligt lågt. Kom upp till avdelningen igen efter ca 50 min och där väntade Mange. Fick fika eftersom jag inte hade ätit på 12 timmar. Cirka 2 timmar senare, efter att jag kissat och pratat med doktorn, for vi hem. Var tvungen att äta antibiotika i 8 dagar efter. Tänk hur det kan gå. Allt var i alla fall helt normalt av vad doktorn kunde se på undersökningen. Fri passage i båda äggledarna. Skönt!

Åh längesen sist nu.
Vad som hänt sen senast? Min älskade bil har blivit vingklippt! Ja, det är så hemskt som det låter. Vi var och tvättade bilen i biltvätten på Statoil Gärde här i Sundsvall och borstarna gick i 700 knyck och bröt loss vingen fullständigt! Det är så tragiskt och bilen ser förjävlig ut.. Vi väntar på att chefen ska ge oss ersättning för detta annars blir det inte roligt!
Det är härligt att våren snart är här och snart även den underbara sommaren. Längtar som fan!
Och tänk om jag kunde få bli gravid nån gång?! Längtar så.. Vet inte vart det sitter fast nånstans? I hjärnan eller i kroppen? Kanske båda? Idag träffade vi en otroligt proffsig doktor som är expert inom området. Alla prover jag lämnat har varit normala och när han undersökte mig såg allt normalt ut. Ska dit snart igen för en annan undersökning. Vi får se vad som händer.

Susanna fyllde 27 år igår och idag var vi och uppvaktade henne eftersom jag och Mange jobbade igår!

Solen strålar vackert och jag och min älskade son äter frukost, länge. Underbart! Vi ska snart ut och uträtta lite ärenden och efter det ska vi hem till broder, Susanna och Alice. Susanna fyllde år igår så vi ska uppvakta henne.